I en intervju i VF för två år sedan berättade Lars Sjögren att han ständigt längtade till ateljén för att få måla.
Ateljén, den fanns på en gård ute på Värmlandsnäs, även om konstnären var Karlstadsbo hela livet – bortsett från tiden på målarskolan i Malmö i skarven mellan 1940- och 50-talet.
Hans måleri var abstrakt och expressionistiskt, själv beskrev konstnären det som ”lyrisk spontanism”. Han strävade efter att finna känslan av rytm och rörelse i måleriet. Det försökte han renodla ännu mer på oljemålningarna de senaste åren.
Lars Sjögren kallades ibland för ”Kinesen ifrån Karlstad” eftersom rörelserna i hans målningar av en slump kunde påminna om kalligrafi.
Han lyssnade gärna på jazz eller klassisk musik medan han skapade, föredrog att göra bilden klar direkt och undvek all anknytning till naturen.
– Påminner det om naturen så målar jag över direkt, sa han i redan nämnda VF-intervju.
Under årens lopp har Lars Sjögren även gjort en del offentliga utsmyckningar, till exempel duvorna i rostfri plåt som innan branden satt på Domushusets gavel mot Järnvägsgatan.
Mats Bergman samarbetade med Lars Sjögren i 30 år och beskriver honom som en av de stora konstnärerna de senaste 35–40 åren, och som en väldigt fin människa.
– Han var inbokad till nästa år. Nu blir det med stor sannolikhet en postum utställning istället.
Lars Sjögren sörjes närmast av maka och barn med familjer.